I vinden viskar dödens stämma
Onda stjärnor på himmelen stirra
Bland furor eka ett isande skrik
Urskogens klor I nattlig sky
Ur rymdens svarta djup
Ur rymdens svarta djup
Fem fot svart stål han I sina nävar klämmer
En svart skugga från jordens djupaste hål
Långa öron och knivskarpa horn
Under brynen glöda två illröda kol…
Nu lyfts värdet mot himmelens rand
Syndastålet nu frysa luft till is
Nu livlösa förbli var man, var kvinna
Domen falla och tystnad härska
O, rymdens svarta djup
O, rymdens svarta djup
|
|
|